Mina tankar har gått fram och tillbaka idag och efter ett långt samtal med bla Patricia och Granis så förstod jag vad det var jag kände. Det var besviklsen över att ge förhållandet en chans men nu är det som de är och det gör ont. Önskade att vi kunde diskutera igenom detta en gång till men mitt huvud säger att vill man bli inte bli besviken eller sårad utan försöka ha en vänskap kvar så är det bäst så här.

Allting har en mening och finns det i vårat fall så kommer den visa oss antingen tillbaka till varandra eller så blir det som det är nu. Men han finns i mitt hjärta och jag bryr mig om honom så vad som än händer så står jag på hans sida. Och kommer ställa upp ifall han behöver nån att prata eller lita på.!

<3