Vi var och såg lärarnas kabaré i måndags som det hade fixat över en dag och gick lite på att skämta om vad vi nior har haft för oss. Som protesten i matsalen och alla tidnings rubriker. den var faktiskt ganska bra för att vara gjord på en dag och de gjorde den bra. Men sen i slutet skulle Joh-anna 9:ornas älskade svenska och engelska lärare sjunga och när hon fick tårar i ögonen i slutet så brast det för mig. Tårarana bara rann och det slog mig att skolan som jag både hatar och älskar har funnits i mitt liv i nio år och har varit min trygghet. Den kommer inte finnas där i höst.

kram