Ja nu har jag gått ut grundskolan, vilket betyder ingen mer skolplikt men även nya mäniskor och nya chanser. Jag kommer sakna alla lärare, malin och anette som stöttat mig under dessa trre jobbiga men samtidigt lärofyllda år. Annars tycker jag det är ganska skönt att slippa komma tillbaka för detta är något som gör att jag kan gå vidare och lämna allt som har hänt mig. Jag slipper känna mig hatad och konstig utav alla i skolan, det är bara inse att jag inte har någonting genmensamt med dem. För sig vill jag inte ha det heller men jag vet att alla där är underbara personer innerst inne men jag kan tyvärr ej se dem men jag hoppas att jag någon gång kan göra det.

Jag hade aldrig kunna tro när jag började 7:an att allt skulle bli som en bergodahlbana med häfftiga svängar och mycket upp och ner. Nej jag trodde det skulle bli de tre bästa åren i mitt liv, vilket jag nu kan säga inte har varit utan. De mest smärtsamaste åren någonsin. Men tack vara så mycket stöd från min underbara familj, skolan, kuratorn Malin, min pyskolog Stefan och den underbara skolsköterskan Anette. Utan dem hade jag aldrig orkat i värsta fall till och med ej levt. Jag har bestmät mig för att jag inte skulle ta någon nära inpå under resten av min skoltid där till 8:an så därav så försvann jag mer och mer. Jag kände mig inte accepterad och jag viste inte vem jag var.

Nu efteråt så är jag glad att jag fick hjälp och inte tog livet av mig för det finns så mycket underbart med livet som alla som hjälpt mig har visat.

Jag vill tacka
Mamma och Pappa
Brorsan
Emma Bergenbäck
Malin Henningson
Agnes

Mina lärare:
Maria Porling
Leila Zayer
Lars Rengardt
Joh-anna Lindmark
Lasse Lagander
- som alltid stöttat mig och jag älskar dem!!

och många fler!

Detta kommer alltid finnas i mitt hjärta!
Det är nu livet börjar!